Nedsläckt Land - Bakom kulisserna


Nedsläckt Land – Bakom kulisserna


Under veckan som gått har ni kunnat följa mig och nio andra deltagare under det sociala experimentet Nedsläckt Land på SvT. Alla avsnitt släpptes i måndags på SvT play och verkar ha skapat både diskussioner i hem såväl som vid frukostbordet på arbetsplatser runt om i landet. Inblick i deltagarnas liv i experimentet varvas med klipp och korta föredrag om vad som faktiskt händer vid ett långvarigt elavbrott. Jag är en av deltagarna och det här är min syn på experimentet.


Vi börjar med rekryteringsprocessen. Enligt utsago från de andra deltagarna skall 8 av 10 ha svarat på en annons som har synts på flera olika platser på nätet. Undantagen är jag och Levi. Levi skall ha blivit anmäld utav en av sina tidigare chefer som också var god vän med en av rollsättarna för programmet. Hur mycket chefen visste om programmet vet jag inte men Levi visste inte mer än oss andra. Min egen castingprocess var något annorlunda. Det började med att jag fick ett sms på jobbet den 24 april. En rollsättare från SvT skriver att hon letar efter deltagare till ett program och att de är ute efter personer med intresse för vildmark och natur. Tydligen skall hon ha sett en av mina tidigare bloggar. Hon frågar också om hon kan ringa mig och prata lite vilket jag svarar ja till. Efter ett samtal så verkar det som att det är någon form av semesterprogram som skall spelas in och att de följer en mall med folk med olika fritidsintressen och att just en sån som mig saknas. Efter några samtal med producenten och en lite film om mig som skickats till SvT så får jag åka till Stockholm på intervju där jag träffar båda producenterna samt rollsättaren. Det ställdes frågor om allt möjligt men ett lite återkommande tema är just mitt jakt och friluftsintresse. Programmet förklaras nu för mig att deltagarna kommer att bo ihop under två veckors tid i södra Sverige och att under dagarna så skulle vi ägna oss åt våra fritidsintressen. Så säga att det är någon som gillar golf med så skulle vi ut och golfa en dag. Detta är ju inte helt osant. Det sades att vi skulle kunna ha kontakt någon gång per dag hem och att alla omkostnader skulle täckas så som missad lön etcetera. Där och då blev jag erbjuden en plats i serien och äventyrslusten som jag är tackade jag givetvis ja. Jag hoppades på aktiviteter som bergsklättring och segling och var lite orolig ifall jag skulle tvingas dansa eller sjunga(vilket jag är kass på) i tv men hur som helst så lät de ju inte fel med 2 veckors betald semester med aktiviteter.

Nu var det ju ganska lång tid kvar till inspelningen och i maj någon gång fick vi lite papper att skriva på där det stod ”deltagare bör vara förberedda på överraskningar”. Detta är ju givetvis något som får en att börja spekulera. Med tanke på alla frågor om mitt friluftsintresse jag hade fått dök faktiskt ”Överlevnadsprogram” upp i huvudet på mig men tänkte då att det skulle vara något mer extremt. Typ dumpad i en fjällskog med en ryggsäck med utrustning och endast mat för någon dag ihop med andra äventyrare. Sista deltagaren som kastar in handduken vinner. Men kände att det var nog lite för extremt för SvT och att då borde de vara mer öppna med projektet. Till slut bestämde jag mig helt enkelt att bara åka dit och ta med mig kläder för alla väder och tänkbara tillställningar.


På plats i Halmstad möttes jag upp av producenten som intervjuat mig i Stockholm och åkte ut till ett vandrarhem i Simlångsdalen. Jag var först på plats av deltagarna så jag fick helt enkelt vänta in de andra som kom någon timma efter. Då var det först Kevin, Camilla och Levi som dök upp och produktionen bad oss att inte lära känna varandra fören kameran rullade. Mina kom lite senare då hon fått lite problem med flyget och en kort genomgång över hur själva filmandet skulle gå till hölls innan vi skjutsades ut till den lilla gården i skogen. Regnet öste ned när vi började filma och knallade in på gårdsplanen. Sen blev det full fart med att välja sovplatser, utforska gården och lära känna varandra. Vi fick i uppdrag att förberedda en stor kvällsmåltid vilket vi gjorde. Det ända var att vi började redan då gå igenom vad som fanns i skafferiet så när Mina och Kevin åkte och handlade så plockade de på sig lite allt möjligt som skulle visa sig bli lite för bra. Under kvällsmaten så hade vi kameror runt oss hela tiden och det kändes att detta var något de ville fånga. Plötsligt dog elen och programmet kunde starta på allvar. På morgonen dag två spelades ett radiomeddelande upp för oss där vi fick höra att elen gått i hela landet och att vi skulle bunkra vatten och spara på maten. Jag förstod direkt varför de ringt in mig till programmet och alla de där frågorna om mitt friluftsintresse. Överlevnadsprogram tanken var tillbaka. Än så länge vet vi inte om de i det andra huset men då en siffra cirkulerade på 10-12 deltagare från castingprocessen så misstänker vi möjligheten. Där någonstans slutar avsnitt 1.

Avsnitt 2 heter ”Vi måste hitta vatten” vilket är precis vad vi gör. Första turen för att hämta vatten då främst för toalett och diskning visas i avsnittet och här går vi en lite halv dum väg ut över ett kalhygge och hämtar vatten i en bäck. Vad vi missade då var att bäcken inte bara passerade vägen vi gick på utan även gick igenom kohagen intill huset. Vilket mer eller mindre gör vattnet otjänligt till allt annat än till toaletten. Dock använde vi vattnet ifrån bäcken men vid det betydligt mer lätt åtkomliga stället vid vägen till toa under hela tiden i huset. Efter det bar jag och Levi in veden som låg ute på gårdsplanen i ladugården medans Mina, Camilla och Kevin började leta svamp. Vi högg ved och började koka vatten som vi hämtat i sjön istället. På eftermiddagen dök tre deltagare från ”lyxvillan” upp och vi fick oss alla ett gott skratt när Emil tog tag i el-staketet intill huset som troligtvis var påkopplat hos grannen. Första mötet med Kalle, Josefin och Emil kändes riktigt bra. Skönt att veta att det fanns fler med i experimentet. Jag måste säga att jag blev lite förvånad av reaktionerna av några av de andra i huset när jag och Levi berättade om dem och att vi gett dem lite äpplen.


Ett kyligt mottagande är titeln på avsnitt 3 och jag måste säga att det är det avsnittet som jag känner mest skämskudde över. Avsnittet börjar ganska bra med att vi bygger vårat utekök jag tror att detta var tredje dagen under inspelningen. Innan det hade vi lagat mestadels av maten inne på våra kaminer men murstocken till den ena kaminen tyckte inte riktigt om den behandlingen så vi fick nöja oss med att myselda lite i den med tiden. Vedspisen stod inne i ladugården och skall enligt utsago ha funnits på gården någonstans även innan produktionen kom dit. Toppen för oss. Sen kommer skämsscenen när Martina och Emil kommer på besök samtidigt som vi äter lunch. De var där betydligt längre än de verkar på klippet och jag försökte att pausa mitt ätande under samtalet men till slut börjar maten och kallna. Jag tror nästan att de har med varenda tugga jag tog under tiden i bild. Där visste vi heller inte riktigt hur illa de hade det i det andra huset och hade vi vetat det så tror jag att vi kanske hade agerat lite annorlunda. Sen måste det också påpekas att de i lyxhuset hade inte riktigt samma rörelsefrihet som vi andra. Till exempel så fick de inte använda hinkmetoden till toaletten för produktionen av någon anledning och de hade ju ingen mark runt om huset där de kunde gå ut och såga ved och liknande. Min lilla kommentar att ”hjälpa dem på plats” var väl det vi kom överens om i gruppen och det är nog därför både jag och Mina säger samma sak i synken.

Avsnitt 4 - ”Kalles plan” Kalles plan var ju riktad mot mig men det ända som behövde sägas var hur dåligt de faktiskt hade det. Här någonstans så tänkte jag nog något i still med att vi har alla sagt ja till att vara med i ett socialt experiment på SvT och tyckte väl inte att någon skulle ha det sämre än någon annan i gruppen. Väldigt tydligt under samtalet sa jag att jag inte kunde fatta ett beslut själv men att jag inte hade något emot en sammanslagning av grupperna. Produktionen hade redan sagt till deltagarna som var kvar i lyxhuset att packa sina saker så det skulle ske oavsett hur det än låg till. Men visst blev det bra att bli flera ute på gården. Så mycket lättare att lösa fler saker. Nackdelen var ju den begränsade maten. Tyvärr var inte sjön så full med fisk som produktionen hade trott.

Avsnitt 5 är mitt favorit avsnitt och har det längsta tidsspannet av alla avsnitten. Typ från dag 4 till dag 10 av experimentet. Det är här vi hittar någon form av vardag och vi helt enkelt försöker att överleva, helst med bravur än precis. Trots den nästan fisklösa sjön lyckas vi dra upp 2 gäddor, några abborrar och en hel hög med mört och sik. Vi plockade ekollon, svamp, nässlor och våra äpplen och rabarber från trädgården. Med detta plus den lite extra inköpta maten håller vi ut länge men tionde dagen tröttnar produktionen som går in på morgonen och tar all mat som vi inte har hittat eller fiskat själva. I huvudet räknade jag med att vi max har fyra dagar utan el kvar troligtvis någon dag mindre. Jag trodde att vi skulle stanna till lördagen(dag 13) och att elen skulle starta. Fest på logen och god mat och hemfärd på söndagen men så blev det inte riktigt. I det här avsnittet spelar de på könsindelningen som skapades vilket absolut fanns där men jag måste säga att jag tycker att den överdrivits något. Till exempel så lagade jag nästan alla frukostar under tiden i gården men så tidigt var det inget kamerateam där. Jag vaknade helt enkelt först. Jag hade jätteroligt under denna perioden. Man fick göra allt möjligt som att fiska, plocka svamp och hugga ved.

Avsnitt 6 utspelar sig från halva dag tio till avslutet den 12 dagen. Man skulle kunna dela in detta avsnittet i tre delar, inbrottet, vandringen och avslutet. På eftermiddagen eller kvällen den tionde dagen, samma dag som vi blev av med den sista vanliga maten så upptäckte Kevin och Martina att låset till sjöstugan var kasst. Där inne hittade de utrustning som behövdes för att genomföra en vandring. Sovsäckar, liggunderlag, presenningar, rep och annat matnyttigt inför en strapats. Konstigt nog 9 av varje personlig sak. Detta ledde till diskussioner om hur vida vi skulle sno grejerna eller inte. Själv tyckte jag nog mest att det var ganska fånigt. Det var ju givetvis planterat där av produktionen för att vi skulle sno allt men än så länge fanns inte riktigt något behov av prylarna. På morgonen den 11 dagen fick vi ett nytt radiomeddelande om evakuering. Så givetvis föreslog jag genast att vi skulle hämta grejerna. Jag vet inte hur seriöst de andra deltagarna tog diskussionen men för mig kändes det lite som om man skulle sno något på ett lajv. En del av spelet så att säga. Till slut när vi kommit överens om att hämta grejerna och lämna en lapp så gav jag, Kalle och Emil oss iväg. Nere vid stugan så drog diskussionen igång igen men innan vi hunnit tala klart klippte Emil upp låset och jag började asgarva. Väl med all utrustning på plats så gav vi oss av efter en viss väntan på ett kamerateam. Helt klart en av dagarna med bäst väder och vi kördes en bit med bil innan vi släpptes ut på Hallandsleden som ansluter i norr med Bohusleden och i söder med Skåneleden och är en del av Nordsjöleden. Vi fick instruktioner att följa leden så det gjorde vi. Efter någon timme eller två vandring bad de oss att hitta vatten och slå läger. Jag fick i uppgift att hitta lägerplatsen men tog nog uppgiften lite för seriöst. Ville ju att det skulle bli perfekt men till sist valde vi en slät plats inte långt ifrån en liten rännil där vi byggde bivacker av presenningarna och gjorde en liten brasa. Kanske den mysigaste kvällen på hela experimentet i mitt tycke. Producenten stannade med oss den natten i en hammock intill.

Efter en lite kylig natt rev vi lägret och gav oss av. Lite vandring sen fraktades vi i bil innan vi släpptes av igen med instruktionen ”gå ditåt”. Snart kom vi runt ett hörn och såg där nödstationen. Jag fick en gammal känsla som bubblade upp i mig som jag tror att alla som någon gång gjort lumpen känt. ”Ah! där är mållinjen” är en skön känsla men ändå lite bitter i mitt fall. Jag hade lätt gjort en dag till men ändå kändes det helt ok. Snart märkte jag att många av de andra deltagarna bara trodde att detta var ett stopp på vägen så jag höll masken. Visst kunde det vara så. Men efter ett varmt mål mat, massa godis och ett toalett besök så var det dags för synk. Här frågades vi om allt möjligt tills de berättade för oss var och en att experimentet var över. Ganska snart var vi på väg där ifrån.

Sedan dess har vi deltagare haft en del kontakt med varandra på olika sociala medier. Produktionen har hört av sig lite då och då med nyheter och sånt. Den 5 februari träffades 8 av oss deltagare tillsammans med producenterna och tittade på det första avsnittet i Stockholm. Det var riktigt roligt att träffas igen och kunna diskutera igenom saker. Vi fick också veta att de försökt spela in ett pilotavsnitt nåt år innan den riktiga inspelningen. Det var tydligen 6 deltagare som skulle utsättas för experimentet i 48 timmar men ingen av dem hade stannat längre än 24. De berättade också att ursprungsidén till programmet var zombieapokalyps men att den idén hade ratats. Därefter har en mängd olika intervjuer kommit på olika medier för nästan alla deltagare. Efter premiären verkar en viss hysteri ha väckts med att skaffa in överlevnads utrustning och om du undrar över vad som kan vara bra att ha hemma så har jag skrivit en artikel om det HÄR.

Fem frågor:


Vad tycker du om att SvT lurade dig innan inspelningen?

Äh det förstår jag mycket väl. De vill ju ha fram riktiga reaktioner och det fick de nu. Sen var det ju med viss mått sant de dom sa innan. Vi skulle ju bo med andra och testa på deras fritidsintressen. Jag fick ju fiska med Kalle, snacka yxor med Levi, bygga med Emil och alla fick vandra med mig. De kunde dock ha sagt att det skulle bli lite begränsningar i mobilanvändandet för anhörigas skull. Innan lät det som att det skulle vara fritt fram bortsett från när kameran rullade men nu togs mobilerna bort på morgonen dag två.


Tyckte du att det var verkligt?

Ja, inom de ramar som experimentet utfördes tyckte jag att det var så verkligt som de kunde göra det. Vi var helt isolerade och fick inte in några nya förnödenheter efter shoppingturen första kvällen. Sen är det ju klart att vi visste att det inte var strömavbrott utanför våran bubbla och att våra anhöriga hade det bra hemma.


Vad var svårast under inspelningen?

Det är nog lite olika svar på den frågan. Rent överlevnadsmässigt tyckte jag nog att det fungerade rätt bra. Det är klart att vi låg på ett underskott hela tiden och de flesta av oss tappade en del vikt under experimentet men det får man nog räkna med under de här förhållandena. På något sätt var vi ganska begränsade i vad vi kunde göra men på samma gång så kunde vi göra nästa vad som helst. Produktionen gav oss ofta väldigt lite information om vad vi fick och inte fick göra och det gjorde det ibland lite svårt att veta vart man kunde dra gränser. Deltagare började till exempel tala om att snara djur men som jägare vet jag att det är inget man får göra hur som helst så det sa jag nej till. Detta var ju ändå bara ett experiment och riktigt så dåligt hade vi det ju inte.


Vad lärde du dig och tar med dig ifrån experimentet?

Oj givetvis lärde vi nog alla oss en massa olika saker. Själv har jag fått ett ökat intresse för så kallad bushcraft samt vad som är ätbart i naturen. Visst har jag vandrat och jagat mycket i mina dagar men ibland glömmer man av de små nöjena med att plocka lite svamp eller bär en lördag. Den stora grejen jag tar med mig är nog ändå hur mycket man kan göra av väldigt lite bara med lite kreativitet. Kämpaglöd och uppfinningsrikedom är utan tvekan något man kan övervinna många hinder med.


Är du nöjd?

Ja. Jag är nöjd över hur jag framställdes i serien och tycker att de flesta framställdes så som de var. Mycket är bortklippt men generellt så är det ni ser också det som hände. Jag är nöjd med min insats

som deltagare och tycker att jag drog mitt strå till stacken. Men framförallt så hade jag väldigt roligt och jag har träffat flera nya vänner som jag hoppas stannar för livet.


Tack alla som medverkade för två riktigt roliga veckor!

De flesta bilderna är tagna direkt från serien Nedsläckt Land på SvT eller från dess pressbilder. Sista bilden är tagen med min mobil på ett gäng som för första gången på länge ätit sig riktigt mätta. Medverkande i programmet var:

Kalle Rosensköld
Martina Nisser Christofferson
Zayera Khan
Emil Marefat
Josefin Berger
Kevin Kryle
Mina Keyvani
Camilla Hallberg
Levi Bengtsson


Och jag Dennis Ljungqvist här på Äventyr i Blodet! 



                                                                                            Dennis Ljungqvist 25/2-19


Välkommen till Äventyr i Blodet! 


Jag heter Dennis Ljungqvist och tillsammans med min hund Djingis ger jag mig ut på äventyr med kameran redo. Vi älskar friluftsliv och vill nu dela med oss av våra tankar och erfarenheter till er. Följ våra äventyrsfilmer från våra vandringar eller läs våra artiklar om jakt, vandring och friluftsliv.


Vi på Äventyr i Blodet har nu samarbete med Outnorth och PN Jakt. Längre ned på sidan finner du nu annonser till dessa företag. Dessa annonser är Affiliate länkar.


Läs gärna mer om mig här:

Följ mig gärna via Instagram 

Eller på facebook

Prenumerera gärna på min Youtube kanal här: 

 

Dennis Ljungqvist 

Populära artiklar just nu! 

Två dagar på Kynnefjäll

Följ med på en två dagarsvandring på Kynnefjäll med vackra Bohuslänsk skogsmarker och sjöar. Denna turen var tänkt att göras i sommras men eldningsförbud och annat kom ivägen. En lite blåsig tur där jag testar en hel del utrustning och några "nya" idéer. 



      Copyright © 2018 · All Rights Reserved - Äventyr i Blodet