Nerver av filmjölk

Nerver av filmjölk

 

I lördags var det en lite ovanlig jaktdag speciellt för mig som hundförare. Jag var med ett jaktlag inte långt där ifrån jag bor som jag har varit med ett antal gånger redan i år och målet med dagen var älgkalv eller vildsvin. Det första som hände på morgonen var att på väg till platsen där jag skulle släppa hunden möttes jag av en kviga som lugnt och fint gick över vägen framför bilen. Eftersom att detta var ett fredat djur kände jag ett visst obehag av att släppa min lite väl jaktsugna hund rakt emot kvigan. Så jag hörde av mig till jaktledaren. För att slippa bli av med hunden en lång tid framöver kallades alla skyttar in och vi placerades om runt ett nytt område. Vi sökte av området som endast verkade innehålla rådjur och tog oss snart ned till ett litet mindre område som skulle sökas av strax därefter. Dovhjortar rusade snart runt oss och tog med sig min fina hund långt bort men i det sista som en passkytt såg dem släppte han hjortarna och stack iväg på en längre tur. Jag kunde se på min pejl att han gick rakt upp till en vildsvinsåtel inne på en grannmark och hur han sedan började söka ut ifrån den. Ett tag såg det ut som om han tänkte komma tillbaka till mig men vände snart om igen och sökte i områdena runt åteln. Jag hoppade i bilen och fick till slut tag på hunden. I nästa såt syntes fler dovhjortar som verkade spöka i hundens huvud. Lite som om han funderade på om de var något han skulle jaga eller ej. Det är inte ofta vi möter på dovhjort här men när vi gör det så brukar resultatet bli att hunden springer efter än den ena efter den andra

hjorten tills han är helt slut och han snopet kommer tillbaka till husse.

Efter det bytte vi område till en mer vildsvinstät del av marken. Det märktes i början av såten att han hade de där hjortarna kvar i huvudet men sen sakta men säker kunde jag se att han faktiskt var något på spåret. Strax därefter hördes ståndskallet. En passkytt rapporterade att han inte hade sett djuren men att det lät som en hög med galopperande hästar drog förbi längre upp i en kulle. Efter en liten vända in på grannmarken drog det snart in på vårat igen och efter en liten påtryckning från mig splittrades gruppen och hunden hängde på en gris in i mitten av marken. Klockan närmade sig fyra och solen var på väg ned någonstans bakom den grå himlen när jag

smög mig på ståndskallet. I en ganska öppen skog med små kluster av små granar stod hunden och skällde. Tyvärr då på just en sådan där liten tätning vilket gjorde det omöjligt för mig att se

grisen som doldes där inne. Jag tog det lugnt och tog ett pass intill på ett tiotal meters håll med en skjutgata på vardera sida om dungen. Allt var redo. Kulan var i loppet, hörselkåporna på och fingret på säkerhetsknappen. Djingis stack in huvudet i dungen och skällde men kom snabbt ut med grisen efter sig. Tyvärr var galten lika snabbt inne i dungen igen som han kom ut. Hunden försökte fler gånger att pressa ut vildsvinet men han höll sin mark. Till sist gjorde galten ett nytt anfall mot hunden som denna gången drog ut i min vänstra skjutgata. Där vände grisen snabbt som ögat vilket gav mig en lucka till hunden som jag väntat på så jag sköt. Jag såg att vildsvinet hoppade till men det var lika fort inne i granarna igen. Jag laddade om men hade inget att skjuta på. Hunden gav sig in igen men kom snabbt ut. Jag gick igenom händelseförloppet lite snabbt. ”Kan jag ha träffat lite långt bak?” och ”Fan!” gick tankarna. Hunden satte av in igen och jag gjorde mig beredd men till ingen nytta. De både stack ut ur bakom dungen och ned ett tjugotal meter in i en riktigt tät skog. Ni vet ett sånt litet gytter av små granar och björkar på mellan 3 till 6 meters höjd.

 

Jag gav mig av efter men stannade på en liten bergsknalle mellan påskjutningsplatsen och det

nya ståndskallet. Försökte få en lucka men jag kunde inte hitta grisen. Hunden skymtades ibland men jag hörde galten då och då. Passkyttarna nedanför skogen satte om sig för att få ett bättre

läge medans jag väntade uppe bara tio, femton meter ifrån ståndskallet på att få en lucka. Nu började de skymma ordentligt så jag bestämde mig för att göra ett försök inne i snåret. Långsamt trevade jag mig in mellan granar och björkar. Ibland såg jag bara en armslängd fram medans ibland ett par, tre meter. Det tog en bra stund för mig att ta mig hyfsat nära. Jag blickade under

granarna men såg inget. Till sist kom jag väl för nära så det blev ett jävla liv framför mig och jag tog ett snabbt steg bakåt men och riktade upp bössan. Innan jag var i anläggning var grisen mindre än metern från mig med siktet på mitt högra ben. Fäktningsreflexerna tog över och jag svepte undan benet och sköt rakt ovan ifrån. Med ett tjut försvann både hunden och grisen vidare in i tätningen. Jag drog mig snabbt tillbaka till min platå utanför tätningen. ”Fan, träffade jag?” tänkte jag. Jag hörde ljudet av kamp inne i tätningen. Mörkret föll snabbare och snart vart det tyst inne i skogen. ”Är den död?” ”Varför skäller inte hunden” frågorna var många men jag beslutade mig för att låta situationen lugna sig lite så jag gick till bilen och hämtade lampor. Väl tillbaka började jag den kanske långsammaste ansmygning jag gjort. Ett trettiotal meter utan hundskall med bara pejlen att gå på i närmaste kolsvart mörker med ett potentiellt förbannat vildsvin. En pannlampa på huvudet som gjorde endast det närmaste trädet väldigt ljust till hjälp. En reflex syntes och jag kunde lokalisera Djingis. Han låg i lugn och ro kanske fem meter framför mig med blicken pendlandes mellan mig och något annat. Jag tog mig närmare och fann galten liggandes på sidan.

Slutet gott allting gott.

 

Dennis Ljungqvist 19/11-18

Välkommen till Äventyr i Blodet! 


Jag heter Dennis Ljungqvist och tillsammans med min hund Djingis ger jag mig ut på äventyr med kameran redo. Vi älskar friluftsliv och vill nu dela med oss av våra tankar och erfarenheter till er. Följ våra äventyrsfilmer från våra vandringar eller läs våra artiklar om jakt, vandring och friluftsliv.


Vi på Äventyr i Blodet har nu samarbete med Outnorth och PN Jakt. Längre ned på sidan finner du nu annonser till dessa företag. Dessa annonser är Affiliate länkar.


Läs gärna mer om mig här:

Följ mig gärna via Instagram 

Eller på facebook

Prenumerera gärna på min Youtube kanal här: 

 

Dennis Ljungqvist 

Populära artiklar just nu! 

Två dagar på Kynnefjäll

Följ med på en två dagarsvandring på Kynnefjäll med vackra Bohuslänsk skogsmarker och sjöar. Denna turen var tänkt att göras i sommras men eldningsförbud och annat kom ivägen. En lite blåsig tur där jag testar en hel del utrustning och några "nya" idéer. 



      Copyright © 2018 · All Rights Reserved - Äventyr i Blodet