Jag hänger med en jaktidiot!

Jag hänger med en jaktidiot! 

 

Igår var det första fredagen på älgjakten för i år och tillika tredje jaktdagen för mig på älg. En förkylning har drabbat mig under veckan så allt är sådär lite jobbigare. Då passar det sig inte riktigt att hänga med en jaktidiot. Nu kanske någon tror att jag menar min sambo men så är inte fallet. Det är ju givetvis hunden jag talar om. Jakten började lungt och stilla med att vi alla möttes upp som vanligt. Denna dagen var jag inbjuden till ett lag som jag har jagat en hel del med de senaste åren. Ett skönt gäng som alltid får mig att känna mig välkommen. Vi började med att söka av en mindre såt och till min glädje så verkade det vara nattslag i marken så Djingis for över området utan större ansträngning från min sida. Laget jag jagade med har tilldelning på två kalvar och ett vuxet hondjur med restriktionen att en kalv måste skjutas först och att kalv endast får skjutas från ett dubbelkalvsekipage. Med det sagt så hoppar vi till nästa såt efter en liten paus för fika. Här får jag mer börja styra hunden och gå med honom igenom marken. Efter att vi passerat den första kullen så drar Djingis iväg runt nästa kulle själv. Ett gällt skall ekar igenom skogen vilket brukar betyda en av två saker. Antingen så är det ett rådjur som hunden snart släpper eller så går det fort.

Bara efter några hundra meter stoppar det och ändras till ett mörkare ståndskall. Givetvis så meddelar jag jaktkamraterna och ger mig iväg mot ståndskallet. På krönet av ett litet fält ser jag snart ett ensamt hondjur. Hunden döljer sig bakom jordens rundning och min förhoppning är att det skall finnas två fina kalvar där med. Hondjuret verkar förnimma mig på något plan och börjar så sakteligen att gå ifrån mig. Efter ett kort gångstånd så ställer hunden om älgen i en slänt bara kanske 50 meter bort. Så jag ger mig dit och smyger på. Inne på kanske 20 meter ser jag fortfarande bara ett hondjur. Jag beslutar mig nu att det måste vara en kviga. Hon är stor och fin men ändock en kviga. Älgen travar

iväg en liten bit till och blir ståendes vid vår markgräns. Här får jag en liten glimt till innan kvigan seglar ned för kullen och tar hunden med sig in 300 meter in till grannen. Så efter lite överläggning med jaktledaren så återsamlas vi efter någon timme och låter hunden stå och skälla.

 

Efter en macka eller två och att vi har stoppat jakten för dagen ger jag och två av de andra bort för att försöka fånga in hunden. Djingis har nu jobbat i ungefär 3 timmar och jag börjar tycka att det räcker för idag. Så jag går in på grannmarken och rundar hunden för att fall det drar

iväg kanske kunna trycka tillbaka det mot vår mark. Efter ett inkallningsförsök drar älgen iväg mot öst och givetvis hänger ju Djingis på istället för att lyssna på mig. En sjö dyker upp framför dem och jag som tittar på pejlen hoppas att det skall stoppa och hunden kanske till och med vänder tillbaka. Men nej. Han försvinner från pejlen vilket inte är helt ovanligt när han hoppar i vattnet. Strax dyker han upp igen på andra sidan av sjön. Ett nytt ståndskall lyder efter bara några hundra meter till. Jag ger mig tillbaka och hoppar i bilen och kör runt. Efter två försök

med att komma nära försöker jag kalla in hunden från den lite sega men arga kvigan. Här lyckas jag filma lite.

Givetvis drar det iväg igen och efter att ha kört runt lite och försökt fått in hunden på pejlen igen så möts jag av synen av ko,kalv och tjur som passerar över vägen framför mig inne på vårat område. Snart får jag in hunden igen och det visar sig att han har dragit långt norr

ut fram till en ny sjö. En större väg ligger på andra sidan sjön så jag blir nojig och skyndar mig dit. Där stöter jag det igen mot öst och upp på ett högt berg. Nu närmar sig klockan fem, halv sex så jag tackar mina kamrater för hjälpen och säger till dem att jag får fixa detta själv. Ett försök till och hunden och älgen ger sig rusandes ned för berget och över den stora vägen. Jag själv springer ned längs en grusväg när jag ser dem kommande ned över ett gärde och ut på den trafikerade vägen. Jag ropade kanske ett skällsord eller två efter dem men det gick i alla fall bra när de passerade vägen. Sedan drog det vidare mot norr. Nytt försök att kalla in som gick åt skogen. Nu började det bli mörkt och jag följde efter dem med bilen. Medans jag satt och väntade åt jag upp resten av maten jag hade med mig. Två försök till men utan någon lycka. Kom riktigt nära älgen när jag lyste på den med ficklampan men tyvärr fick jag inte tag på hunden för det. Efter sista försöket drog det ned över den stora vägen igen. Med hjärtat i halsgropen sprang jag till bilen. Klockan 19:50 lyckades jag koppla min jaktidiot till hund. Då hade han arbetat med älgen sedan 11:40.Hm 8 timmar och 10 min.

 

 

Tack Djingis! Det var

precis vad din förkylda husse behövde.

Dennis Ljungqvist 13/10 -18 

Välkommen till Äventyr i Blodet! 


Jag heter Dennis Ljungqvist och tillsammans med min hund Djingis ger jag mig ut på äventyr med kameran redo. Vi älskar friluftsliv och vill nu dela med oss av våra tankar och erfarenheter till er. Följ våra äventyrsfilmer från våra vandringar eller läs våra artiklar om jakt, vandring och friluftsliv.


Vi på Äventyr i Blodet har nu samarbete med Outnorth och PN Jakt. Längre ned på sidan finner du nu annonser till dessa företag. Dessa annonser är Affiliate länkar.


Läs gärna mer om mig här:

Följ mig gärna via Instagram 

Eller på facebook

Prenumerera gärna på min Youtube kanal här: 

 

Dennis Ljungqvist 

Populära artiklar just nu! 

Se på en av våra äventyrsfilmer!



      Copyright © 2018 · All Rights Reserved - Äventyr i Blodet