Årets bockepysch!

Årets Bockepysch

 

 

Årets bockepysch var nästan över innan den började. Jag hade gjort mina förberedelser och satt klockan på 04:00. Med ett ryck vaknade jag ur sängen och slog av alarmet på mobilen. Man ville ju inte störa sambon mer än nödvändigt vid denna okristliga timme. Jag gick ned och hoppade i camouflagestället och packade ned mina mackor i ryggsäcken. På väg ut i garaget möttes jag av Djingis som genast blev superexalterad av att se mig i jaktkläderna. Så jag tog på honom kopplet och gick en lite runda utanför huset innan jag släppte in honom i hallen utan tillgång till garaget. Det var som att han förstod att han inte var välkommen på denna jakten. Hans blick visade tydligt vilken svikare jag var som var på väg att lämna honom hemma. Kort därefter satt jag i bilen susandes iväg mot jaktmarken. Vi i jaktlaget som skullegå ut hade enligt tradition lottat ut vilken ordning vi skulle välja pass och jag kom sist och fick nöja mig med en åker vi kallar Nötekärrsåkern När jag närmade mig det

lilla samhället närmast vår mark började det droppa på rutorna.

Jag fick en liten tvetydig känsla i kroppen. Trist att sitta ute i

regnet men samtidigt så var det sist som det regnade jag såg flest rådjur ute på morgonen. Väl framme packade jag med mig kittet jag behövde för jakten och började vandra ut mot det ensliga tornet på det stora fältet. Det var fortfarande mörkt men så pass ljust att ingen lampa behövdes.

Regnet strilade sakta nedoch la sig i små kulor på kläderna och på bössan. Uppe i tornetsatte jag mig tillrätta på den fasta bänken och la ryggsäcken under mig för att minimera risken för att den skulle bli onödigt blöt. På med hörselkåporna och sedan i med skott i loppet. Sen började väntan. Eller ja om man kan kalla det väntan. Några minuter senare såg jag på långt avstånd ett rådjur nere vid skogskanten mot vår gräns. Troligtvis var det en bock av att döma på hållningen men det var för mörkt för att se ens i kikaren.Den passerade i lugn och ro på kanske tvåhundra meter och gick upp i skogen. Jag beslutade mig för att vänta in mer ljus innan jag började locka på den. Några minuter till gick och snart kom det upp ett rådjur ur ett dike kanske hundra meter till höger om mig. Jag det kändes som att det var en bock men än så länge var det för mörkt för att avgöra hornen. Snart gick den ned i diket igen men jag försökte hålla platsen under uppsikt. En räv sprang över fältet på kanske tvåhundrafemtio meters håll bakom där jag sett det andra rådjuret. Där helt plötsligen hade rådjuret från diket kommit upp på vilt åkern i höjd med busken djuret hade gått ned vi. Den satte fart mot mig och stoppade på kanske sextio meters håll med fronten mot mig. Jag försökte få upp kikaren så långsamt som möjligt för att avgöra om det var en bock eller ej och hann precis se att den hade horn innan den satt av mot mitt håll igen. Rakt framför mig stannade den på kanske femton meter. Bredsidan rakt mot

mig. Jag kunde avgöra hur många taggar den hade bara att den hade ganska höga horn så jag fattade beslutet där i morgondiset. Satte korset bakom skuldran på den och klämde av. Han stod nästan still innan han for i luften och började rusa mot diket som skilde stubbåkern jag satt på från viltåkern han stod på men vände snart och började dra mot skogs. Jag mantlade om men måste varit lite ivrig och fått upp två kulor i loppet. Jag släppte rådjuret med någon bråkdels sekund sen var han bort.

Helvete tänkte jag. Jag valde att sitta kvar lite innan jag gick ned och tog mig över bäcken för att börja spåra djuret. Det var fortfarande för mörkt för att kunna se blodet på marken så jag gick efter spåret där djuret fått vattnet att ramla av gräset. Jag kom fram till slyet som bara var kanske femtio meter framför tornet. Tog några steg ut men beslutade mig för att ringa en vän som satt inte alltför långt bort och be honom komma med hunden så jag inte stötte djuret i onödan. Jag gick tillbaka till tornet och tog en smörgås och ringde vännen som dök upp efter lite drygt en halvtimme. Han hade själv skjutit en bock precis innan jag ringde han så han var tvungen att ta ur den innan han kom. På plats gjorde vi kanske ett av världens kortaste eftersök. Tre meter på sidan om där jag gått in i slyet låg bocken. Skottet hade suttit perfekt i både lungor och hjärtat. Hade jag inte fipplat med vapnet hade jag nog till och med sett när han gick ned. En fin sextaggare blev avrundningen.Kollegan var nöjd över tillfället att träna den ung nya hunden.

Välkommen till Äventyr i Blodet! 


Jag heter Dennis Ljungqvist och tillsammans med min hund Djingis ger jag mig ut på äventyr med kameran redo. Vi älskar friluftsliv och vill nu dela med oss av våra tankar och erfarenheter till er. Följ våra äventyrsfilmer från våra vandringar eller läs våra artiklar om jakt, vandring och friluftsliv.


Vi på Äventyr i Blodet har nu samarbete med Outnorth och PN Jakt. Längre ned på sidan finner du nu annonser till dessa företag. Dessa annonser är Affiliate länkar.


Läs gärna mer om mig här:

Följ mig gärna via Instagram 

Eller på facebook

Prenumerera gärna på min Youtube kanal här: 

 

Dennis Ljungqvist 

Populära artiklar just nu! 

Se på en av våra äventyrsfilmer!



      Copyright © 2018 · All Rights Reserved - Äventyr i Blodet