Älgtjur och killingar

Älgtjur och killingar

 

Igår var det andra jaktdagen för säsongen och nu hade vi endast kalv kvar att skjuta på tilldelningen. Dagen till ära var vi 7 jägare samlade för att göra ett tappert försök på att fälla en kalv eller två. Eftersom premiären gått såpass smidigt och vi endast sökt av ungefär en tredjedel av vår jaktmark. Bestämdes vi oss för att göre ett försök på såten vi tänkte börja med dagen innan men aldrig hann söka av. Skyttar sattes ut och jag och Djingis tog oss in till bergsskrevan som vi skulle börja ifrån. Vi fick grönt ljus för att dra igång och började med att ta oss upp genom berget och fram till ett gammalt hygge. Hunden sprang självmant upp på en intilliggande kulle så jag slapp den turen. Därefter fortsatte vi över ett gärde. En häst stod och blängde på oss men annars inget nytt. Vi tog oss igenom en snårskog och sedan upp på ett ganska nyligen skövlat kalhygge. Här fick jag lite av en naturupplevelse. Hunden drog iväg mot öst men vände snart tillbaka till mig. Jag

började gå upp mot en bergskam mot norr. Snart hörde jag ljudet av något som sprang. På väg mot en av de smala och branta passagerna

till berget som gränsade mot hygget kom en råget springandes. En killing sprang mot uppgången jag var på väg mot och ytterligare två sprang snett mot mig. Alla tre stora, fina killingar som redan  nu med vana klövar flög över bråten på hygget. Djingis tog sikte på den ensamma killingen och satte av en bra bit upp mot berget. När kidet hoppade upp och försvann vände hunden på klacken och satte

av ned för slänten mot det hållet de andra killingarna hade sprungit. Då ser jag hur de båda har vänt och är på väg åt samma håll som första killingen sprungit. Så på 50 meters håll ser hur hunden tar sikte på den första killingen och vänder upp efter den på väg upp för berget. Den sista killingen verkar inte märka detta utan snart springer de tre i rad. Killing, hund och killing. Vigt flyger den första killingen upp på berget och den andra viker av innan hunden upp i en liten skreva och kommer snart upp på berget. Djingis tvärstannar och lufsar sakta ned till mig.

Han går sällan längre än 200-300 meter efter rådjur och detta var inte längre än så men att kunna se hela händelseförloppet var riktigt roligt. Vi avvaktar lite innan vi ger oss upp på bergskammen. Sedan söker vi av resten av såten. En råbock springer förbi på tio meters håll vi ett pass som kallas Generalen. Annars är det mest en varm promenad i skogen.

Sedan gör vi en omgruppering och beslutar oss för att söka av området som vi sökte av på premiären. Denna gången utan någon framgång. Så vi gör ytterligare en omgruppering och går in i den sista tredjedelen av marken. Jag följer med tre av passkyttarna till en passage upp till

”berget” som skall sökas av. Där väntar jag medans de går längs gränsen upp och runt berget till sina pass. Vid släpp rusar hunden upp till en klippa där jag vet att det finns en liten uppgång. Han trycker nosen i backen och ger sig av efter passskyttarna men fortsätter något längre bort än där skytterna gick upp innan han till slut ger sig upp mot toppen. Där går han ett intensivt sök efter ett äldre spår men snart får han upp det och ståndskallet ekar genom skogen. Snart blir det gångstånd och går förbi två passkyttar som berättar att hunden tagit upp en

tjur och en kviga. Inget lovligt byte alltså. En av skyttarna får lite av ett skådespel i en myr intill sig. Hunden retar tjuren såpass att han vid flera tillfällen rusar efter hunden och försöker sparka honom men Djingis bara ler och springer undan. Innan jag hinner dit drar det in på grannmarken.

 

Jag hör av mig till en av jägarna på andra sidan marken och frågar om de har något kvar att jaga. Det hade inte skjutit något än men i år var de tilldelade en tjur. Så jag berättar för honom att det står fast inne på deras mark och sedan blir det fart i luckan. Jag blir inbjuden att följa

med en av dem in för att hjälpa till att fälla tjuren vilket jag givetvis tackar ja till. En lång ung jägare med skägg möter upp mig och tillsammans ger vi oss av in efter hunden och tjuren. Jag lämnar givetvis företräde till mannen med skägget att skjuta. Sedan får vi en riktigt rolig jakt. Vi minst tre tillfällen är vi inom 50 meters håll och ser både tjuren och kvigan som verkar hålla ihop. Men dåliga vinklar och vegetationen håller borta skotten och efter tre och en halv timmes ståndarbete så går det hela in på nästa mark. Jag svär lite för mig själv och försöker mig på en inkallning med pipan som till min förvåning fungerar och hunden kopplas. Vilken dag!

Dennis Ljungqvist  10/10-18 

Välkommen till Äventyr i Blodet! 


Jag heter Dennis Ljungqvist och tillsammans med min hund Djingis ger jag mig ut på äventyr med kameran redo. Vi älskar friluftsliv och vill nu dela med oss av våra tankar och erfarenheter till er. Följ våra äventyrsfilmer från våra vandringar eller läs våra artiklar om jakt, vandring och friluftsliv.


Vi på Äventyr i Blodet har nu samarbete med Outnorth och PN Jakt. Längre ned på sidan finner du nu annonser till dessa företag. Dessa annonser är Affiliate länkar.


Läs gärna mer om mig här:

Följ mig gärna via Instagram 

Eller på facebook

Prenumerera gärna på min Youtube kanal här: 

 

Dennis Ljungqvist 

Populära artiklar just nu! 

Se på en av våra äventyrsfilmer!



      Copyright © 2018 · All Rights Reserved - Äventyr i Blodet