Älgjaktspremiären 2018

Älgpremiären 2018

 

Många av oss ser idag som dagen med stort D. Älgjaktsprämiären. I alla fall för oss sörlänningar så inträffar denna dagen alltid andra måndagen i oktober. Med förväntningar på en fartfylld jakt igenom våra jaktmarker stod jag upp och Djingis flög som vanligt upp när han märkte att jag hade jaktkläderna på mig. Inte ens regnet på rutan ruckade mitt humör på väg till jakten. Vi träffades nio jägare i en lada klockan 06:30 där planen för jakten gjordes upp. Som lagets hundförare blev jag instruerad vart jag skulle släppa hunden och hur jag skulle gå. Idag var tanken att jag skulle börja på ett nytt ställe och gå upp igenom ett hygge som för bara några år sedan var jämnat med marken men som idag har tät sly. Förhoppningen var att det fanns några älgar som sökt skydd och mat där inne i den dungen. Innan jag var framme till där jag skulle släppa gick jag igenom en hasselskog med färska älgspår. Nu hade det nästan slutat att regna och förhoppningen om att detta kunde bli en riktigt fin dag ökade igen. Väl framme vid en liten kanjon som skulle föra mig upp till det gamla hygget rapporterade jag att vi var framme. Flera av passkyttarna hade redan rapporterat att de var på pass. Det sprakade till i radion. En tjur hade redan på skjutits. Det enda vuxna djuret vi hade på hela laget var redan skjutet. Klockan var 8:10. Men tjuren hade gått undan och där stod jag mitt i skogen med en hund som ville iväg på de färska spåren vi nyss passerat. Jaja då det var bara att ta sig tillbaka till bilen och invänta jaktledaren. Väl tillbaka vid bilen stod jag och diskuterade det hela med en jaktkamrat när jag plötsligen i ögonvrån får syn på en älg som kommer ut från hasselskogen som jag nyss kommit ut ifrån själv. Ett ensamt hondjur som snabbt vänder på klacken och ger sig in igen.

 

Jag hoppade ur bilen och började tillsammans med Djingis klättra upp längs en gammal körväg intill ett gammalt stenbrott. För att inte störa på skottplatsen beslutade vi att att jag skulle ta mig in till passet från det hållet som var längst ifrån där man sett älgen dragit iväg. Väl uppe visade skytten mig hur det hela gått till och tillsammans sökte vi av på skottplatsen som var svår att se något på. Men det syntes på hunden att han hade koll. Så jag rapporterade in det vi sett och släppte på hunden på spåret.

 

På en berghäll 50 meter bort låg där tjuren. Hunden sprang rakt på den och jag kunde snabbt gratulera skytten via radion att allt gått som det skulle. Snart var vi 4 jägare på plats och skytten fick sitt granris till mössan av jaktledaren. Vi tog ur älgen på plats men lämnade den där för att hämtas senare. Vi hade kalv kvar att jaga så vi gjorde ett släpp där hunden gick drygt en mil. Regnet kom tillbaka och tillsammans med stark vind nötte den på oss innan vi gjort klart såten och avbröt jakten för dagen. Sedan fick vi dra tjuren ned från berget för hand och ta tillvara på köttet. Trotts allt en härlig dag i Dianas tjänst.

Dennis Ljungqvist 8/10 -18

Välkommen till Äventyr i Blodet! 


Jag heter Dennis Ljungqvist och tillsammans med min hund Djingis ger jag mig ut på äventyr med kameran redo. Vi älskar friluftsliv och vill nu dela med oss av våra tankar och erfarenheter till er. Följ våra äventyrsfilmer från våra vandringar eller läs våra artiklar om jakt, vandring och friluftsliv.


Vi på Äventyr i Blodet har nu samarbete med Outnorth och PN Jakt. Längre ned på sidan finner du nu annonser till dessa företag. Dessa annonser är Affiliate länkar.


Läs gärna mer om mig här:

Följ mig gärna via Instagram 

Eller på facebook

Prenumerera gärna på min Youtube kanal här: 

 

Dennis Ljungqvist 

Populära artiklar just nu! 

Se på en av våra äventyrsfilmer!



      Copyright © 2018 · All Rights Reserved - Äventyr i Blodet